Om hjältar och nyckelringar

Har hängt med sedan mitten på 80-talet

Vi har behov för hjältar och förebilder. T.ex. Clintan. De hjältar vi väljer att ha säger en del om vilka vi själva är. Vad vi värdesätter. Vilka egenskaper som är viktiga.

Men likväl som hjältarna, "övermänniskorna", kan tjäna som inspiration och förebilder kan de också fungera tvärtom. Vi ser inte hjältedåden i våra egna liv. Vi ser inte de "vardagshjältar" som vi omger oss med och som vi omges av.

I mina första år i Stockholm så fann jag nya hjältar och nya förebilder. De var oftast författare, bohemer, outsiders, fritänkare, filosofer, atleter, extrempresterare m.m. m.m.

Jag valde vid ett tillfälle, jag kommer inte ihåg exakt när, att se "hemmafrun" som en hjälte. Lite på skoj förstås eftersom jag alltid gillat att göra "tvärtom" mellan varven. Men jag skaffade en nyckelring som jag använde till min bostadsnyckel. Kanske var året 1986 eller 1987. Genom åren har nyckelringen följt med och jag har inte velat byta ut den. Och fortfarande är hemmafrun en hjälte. När min egen fru frågade mig häriomdagen om jag inte ville ha en ny praktisk nyckelring som man kan använda till kundvagnar så tackade jag nej.  När jag idag tittade närmare på figuren ser jag mamman som håller ett barn och vars ena halva är klädd som hemmafru och andra klädd som arbetare. Det visar sig, när jag kollar på nätet, att loggan används fortfarande och namnet nu är Riksförbundet Hem och Samhälle. Kolla länken http://www.hemochsamhalle.se/

Förra veckan fann jag, när jag satt vid ett café, i en bok om Östergötland ett citat från en kvinna som heter Ellen Key och som under sina sista år bodde vid Omberg i västra Östergötland. Hon var en av förra sekelskiftets mest kända idèmakare. Hennes bok "barnets århundrade" som gavs ut 1900 blev vida spridd och översatt till många språk.

Jag inspirerades av citatet: "Denna dagen ett lif" ( som för övrigt Astrid Lindgren, efter ett besök hos Ellen Key, använde sig av i Saltkråkan när Farbror Melker fick utbrista orden) och jag gick senare till biblioteket och lånade boken Hemmets århundrade (Ett urval av Ronny Ambjörnsson Aldus förlag 1976).

Där fann jag intressanta ting och bl.a. intressanta beskrivningar och resonemang om hjältar. Både dessa övermänniskor men också den vanliga hemmafrun fanns med i bilden.

Jag fann även ett stycke i boken som beskrev Ellen Key. Det talade speciellt till mig själv och mina egna tankar om hemsidor, författarskap, böcker och bloggar:

"Ellen Key var en människa med idéer. En stor del av hennes omfattande korrespondens handlar om idéer som hon prövar på vänner och kamrater. När andra ungdomar skrev dagböcker om vad de varit med om, skrev Key vad hon kallade "tankeböcker", anteckningsböcker där hon från tonåren kastade ner läsintryck och hugskott, som ofta svällde ut till hela essäer över något tankekomplex."

En stund senare påpekade min fru. "Är det så smart att lägga ut hemnyckel med nyckelring till allmän beskådan". Nej, svarade jag och bytte nyckelring. Så tog den epoken slut.
Jag tror dock att Husmodersförbundet får mer reklam genom detta inlägg än vad de fick i min byxficka under 25 år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0