aweb

När det gäller musik. När det gäller texter...
Första gången jag hörde Summertime in England tyckte jag den var alldeles för lång (15.35) - och tråkig. Numera eller rättare sagt sedan 25 år tillbaks i tiden så är den en av min absoluta favoriter.

Några rader:

Oh, my common one with the light in her head
And the coat so old
And the sufferin' so fine
Take a walk with me
Oh, my common one,
Oh, my illuminated one
Down by Avalon . . .
Oh, my common one . . .
Oh, my storytime one
Oh, my treasury in the sunset
Take a walk with me
And I will show you
It ain't why . . .
It just is . . .

Har ni Spotify. Där finns massor Van Morrison låtar. Bl.a. denna. Klicka här

Människors lika värde. Eller att alla sitter vi i samma båt. Eller internets betydelse för världens demokratisering. Eller att den lilla människan helt plötsligt befinner sig på en "liknande nivå" som de stora. Eller att kändisskap numera kan utmynna från blogvärlden. Eller att man kan bli du med en kändis...o.s.v. Jag får lite sådana tankar när jag sitter vid datorn, lyssnar på musik jag tycker om och musik jag lyssnat på genom åren, klickar på länkar och så småningom hamnar på Tanita Tikarams blog. Läser denna och tänker att hon har en bra blog, är en vanlig människa och att hennes blog inte skiljer sig speciellt från andras, helt okända människor - men att hon fortsätter blogga ändå. Och vi med.

  sången kommer efter 30 sek. Du kan "dra" pricken framåt om du håller musknappen intryckt.

http://tanitatikaramblog.blogspot.com/   blog

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/here-comes-everybody-en-sammanfattning-av-clay-shirkys-bastsaljande-bok-1.955527   bra om internet

Året 1989. Kanske. Kom i kontakt med en bok om kaos via min gode vän Anders. Jag minns att den gjorde stort intryck på mig. En vetenskapligt grundad bok om livet och andra mystiska fenomen i naturen. Hade läst en del populärfysik och bl.a. hakat upp mig på termodynamikens andra lag - entropilagen. Den som i korthet beskriver att allting i universum går mot kaos och mer oordning. Den går mot "värmedöden" - alla skillnader suddas ut. 
Min reaktion mot detta var väl i korthet: Det stämmer inte med vad jag själv ser och vad jag intuitivt tänker om världen. 
När jag fick Kaosboken i mina händer så fylldes en lucka i min världsbild. Att vetenskap kan vara rock´n roll. Att vetenskap kan vara häftigt. Att det finns all anledning att med vetenskapliga ögon betrakta det vackra, mystiska, och svårbegripliga. Boken bekräftade också den bild jag fått, efter ett antal år i den akademiska världen, att vetenskapsmän också i allra högsta grad är både förnufts- och känslomänniskor.
Jag har lust att citera mängder av bra saker ur innehållet. Ett guldkorn i boken finns i baksidestexten:
"Ordning och mönster framträder där tidigare det slumpartade, det tillfälliga, det oförutsägbara - kort sagt kaos - härskade. Bakom en yta av ordning döljer sig kaos, men djupt inne i kaos råder en annan och sällsammare ordning."
Min uppfattning om böckers värde är att om de skapar ordning i mitt inre och dessutom glädje så är de värdefulla. Jag har många gånger sett hur mina tankegångar byts ut och ändras med åren så därför kändes det speciellt när jag lånade en bok som jag läste för 20 år sedan som fortfarande får mig att känna mig lycklig. Dessutom känns den förvånansvärt ny och mer angelägen än någonsin. Vetenskapen har inte på något sätt lyckats förmedla att den inte sitter inne med "sanningen" utan att den endast kan beskriva världen och ge oss tänkbara förklaringar till varför världen är som den är.
Kaos Vetenskap på nya vägar James Gleick Bonniers 1987 ( Boken finns inte länge på svenska på ad libris - ett tecken så gott som något på att den behöver marknadsföras)

Vi har behov för hjältar och förebilder. T.ex. Clintan. De hjältar vi väljer att ha säger en del om vilka vi själva är. Vad vi värdesätter. Vilka egenskaper som är viktiga.

Men likväl som hjältarna, "övermänniskorna", kan tjäna som inspiration och förebilder kan de också fungera tvärtom. Vi ser inte hjältedåden i våra egna liv. Vi ser inte de "vardagshjältar" som vi omger oss med och som vi omges av.

I mina första år i Stockholm så fann jag nya hjältar och nya förebilder. De var oftast författare, bohemer, outsiders, fritänkare, filosofer, atleter, extrempresterare m.m. m.m.

Jag valde vid ett tillfälle, jag kommer inte ihåg exakt när, att se "hemmafrun" som en hjälte. Lite på skoj förstås eftersom jag alltid gillat att göra "tvärtom" mellan varven. Men jag skaffade en nyckelring som jag använde till min bostadsnyckel. Kanske var året 1986 eller 1987. Genom åren har nyckelringen följt med och jag har inte velat byta ut den. Och fortfarande är hemmafrun en hjälte. När min egen fru frågade mig häriomdagen om jag inte ville ha en ny praktisk nyckelring som man kan använda till kundvagnar så tackade jag nej.  När jag idag tittade närmare på figuren ser jag mamman som håller ett barn och vars ena halva är klädd som hemmafru och andra klädd som arbetare. Det visar sig, när jag kollar på nätet, att loggan används fortfarande och namnet nu är Riksförbundet Hem och Samhälle. Kolla länken http://www.hemochsamhalle.se/

Förra veckan fann jag, när jag satt vid ett café, i en bok om Östergötland ett citat från en kvinna som heter Ellen Key och som under sina sista år bodde vid Omberg i västra Östergötland. Hon var en av förra sekelskiftets mest kända idèmakare. Hennes bok "barnets århundrade" som gavs ut 1900 blev vida spridd och översatt till många språk.

Jag inspirerades av citatet: "Denna dagen ett lif" ( som för övrigt Astrid Lindgren, efter ett besök hos Ellen Key, använde sig av i Saltkråkan när Farbror Melker fick utbrista orden) och jag gick senare till biblioteket och lånade boken Hemmets århundrade (Ett urval av Ronny Ambjörnsson Aldus förlag 1976).

Där fann jag intressanta ting och bl.a. intressanta beskrivningar och resonemang om hjältar. Både dessa övermänniskor men också den vanliga hemmafrun fanns med i bilden.

Jag fann även ett stycke i boken som beskrev Ellen Key. Det talade speciellt till mig själv och mina egna tankar om hemsidor, författarskap, böcker och bloggar:

"Ellen Key var en människa med idéer. En stor del av hennes omfattande korrespondens handlar om idéer som hon prövar på vänner och kamrater. När andra ungdomar skrev dagböcker om vad de varit med om, skrev Key vad hon kallade "tankeböcker", anteckningsböcker där hon från tonåren kastade ner läsintryck och hugskott, som ofta svällde ut till hela essäer över något tankekomplex."

En stund senare påpekade min fru. "Är det så smart att lägga ut hemnyckel med nyckelring till allmän beskådan". Nej, svarade jag och bytte nyckelring. Så tog den epoken slut.
Jag tror dock att Husmodersförbundet får mer reklam genom detta inlägg än vad de fick i min byxficka under 25 år.

Tack Felicia för hjälpen med designen. Det stämmer att färgvalet var mitt - får se om jag kan avhålla mig från att ändra färger och annat. Just nu är jag nöjd. Det gick bra mycket snabbare med din hjälp. Kul att du förvärvat en del kunskaper efter dina timmars arbete vid datorn för att designa om bloggar.

Har med mycket möda fixat pappas nya design.
Det är han som har bestämt färg, typsnitt, bilder o.s.v, så om det är något som inte faller er i smaken får ni skylla på honom.
Jag står för kodningen och för headerdesign i photoshop (med inrådan från MrRune).

/ http://vantida.blogg.se

Tänkte på väg hem från jobbet idag. Clintan i filmen Gran Torino. Jäklar vad bra. Hur han i sin karaktär i filmen går på och spyr ur sig fördomsfulla och nedvärderande kommentarer och ändå blir det ett möte mellan dessa människor. Han var hjälte i mina tonår men han är hjälte för mig även nu. Tänk också att han filmade sina krigsfilmer Letters from Iwo Jima och Flags of our fathers, två sidor av samma krig. Fast om Gran Torino - se den! Man får sig en dos Clintan plus nånting som gör att man vill bli en bättre människa.